Sitter och har matte, första skoldagen efter lovet. Har sovit dåligt, men på nått sett är jag alltid piggare när jag fått dåligt med sömn, konstigt. Förra lektionen hade vi klassråd, vi fick nya platser, sitter längst bak i hörnet med Phille, ganska chill endå, man kan göra vad man vill, ingen ser eller märker. Den "lektionen" kan man kalla en ren katastrof, som vanligt första dagen på ett lov. Lyssnar på Makedonsk musik, fyfan vad jag saknar det stället. Har gått typ tre månader sen jag var där nu, allt som hände den sommaren känns typ som en dröm, sånt som bara inte händer, liksom för bra för att vara sant, vill gråta varje gång jag tänker på det, det är svårt att vara positiv när man vet att man kunde ha det så himla mycket bättre någon annanstans. Det är bara att vara stark. Åker endå snart, SKA dit !