Livet är bra orättvist. Har plugg upp till öronen, typ. Spanska nationella nästa vecka och strax efter det en resa till Paris (vilket jag ser fram emot). Men allting liksom, är orättvist. Känns som om jag ligger efter. Och blir ledsen för allting hela tiden, sjukt jobbig liksom. Och jag fattar inte ens vad jag blir ledsen över? Små, löjliga saker. Och jag är snäll och trevlig för det mesta .. Så varför ska det skita sig så mycket för mig? no comprendo. Och sen känns det så otacksamt att bli ledsen och börjar gråta över småsaker .. när det finns andra människor som inte alls lever så bra som jag. Endå tjuter jag så fort jag får ett nej av något slag som någon bortskämd ungjävel. Känns helt fel. gaaaaaah behöver den nya säsongen av Keeping Up With The Kardashians!!